Lusitanon-den iberiska stridshästen

En häst avlad för strid i över 6 000 år

Lusitanon är den enda hästrasen i världen som konsekvent avlats för strid och tjurfäktning – från 4000 f.Kr. till idag. Tjurfäktningen uppstod under fredstid som ett sätt att träna krigshästar. Tjurarna erbjöd både motstånd och rörlighet, vilket gjorde dem till idealiska träningsmotståndare. Ur detta växte en tradition – kontroversiell, men avgörande för att den portugisiska ridkonsten och hästen skulle bevaras genom historien.

Egenskaper som skiljer lusitanon från mängden

Den långsiktiga aveln har skapat en häst som är reaktionssnabb, modig, smidig och intelligent, med naturlig förmåga att bära med bakdelen. Egenskaper som krävs för att snabbt manövrera i tjurfäktningsarenan. Både häst och ridteknik måste fungera eftersom det är en kamp på liv och död.

Lusitano vs PRE – en genetisk tvilling med olika syften

Den iberiska hästen är ganska nyligen uppdelad i två raser: den portugisiska lusitanon och den spanska andalusiern (Pura Raza Española, PRE). Genetiskt är de mycket nära släkt, men det finns några skillnader. Lusitanon har ofta något kortare rygg, kan ha en svagt konvex nosrygg och lägre ansatt svans. Den är än idag avlad för tjurfäktning vilket den spanska kusinen inte längre är i samma utsträckning. I Spanien förbjöds tjurfäktning till häst på 1700-talet och ersattes med tjurfäktning till fots. PRE har därför blivit mer av en showhäst med lätt framdel och stor utstrålning, medan lusitanon är mer funktionell. Fler färger förekommer också hos lusitanon, som isabell och fux. Många gånger är skillnaderna subtila. Den portugisiska rasföreningen APSL bildades 1967 och upprättade samtidigt en officiell stambok.

Lusitanons kapacitet inom dressyr och hoppning

De egenskaper som krävs i tjurfäktning – samling, bärighet och smidighet – gör lusitanon till en naturlig dressyrhäst. Piaff, passage och piruetter faller sig lätt, och även om stort påskjutande steg inte alltid kombineras med hög samlingsförmåga, är lusitanon mycket kapabel. Nuno Oliveiras ridning demonstrerade detta. Även inom hoppning har lusitanon visat sin styrka, särskilt genom John Whitakers internationella framgångar med hingsten Novilheiro.

Viktiga blodslinjer inom lusitanoaveln

De mest betydelsefulla blodslinjerna inom lusitanoaveln är:

Andrade: Höga, starka ridhästar med rundat kors, nästan rak huvudprofil och eleganta gångarter. De lämpar sig väl för både dressyr, arbete och tjurfäktning. Linjen grundades av Ruy d’Andrade.
Veiga: Mindre, extremt funktionella hästar som påminner om den traditionella stridshästen. De är särskilt lämpade för tjurfäktning och har det karakteristiska ”Veigahuvudet” – en konvex profil.
Manuel Veiga beskrev själv sina hästar så här:
"Heta, tappra, så lydiga att de verkar läsa ryttarens tankar; långt smalt huvud, lång flygande man, eleverade rörelser och en slående rörlighet, utmanade alla hot och faror med okuvligt mod…"
Coudelaria Nacional: Ett statligt stuteri med avelsbas som till stor del består av andalusiska hästar. Detta har påverkat utseendet på deras lusitanos, som ofta är något mer andalusiska i typen.
Coudelaria de Alter / Alter Real: Traditionellt uppfödda för kungahuset. Dessa hästar har också tydligt andalusiskt inslag och är alltid bruna. De används bland annat vid Portugisiska Ridskolan i Lissabon.

Trots det stora inslaget av spanskt blod i de statliga linjerna räknas både Coudelaria Nacional och Alter Real till rasen lusitano.

Kända lusitanohästar

Några av de mest berömda lusitanohästarna genom tiderna är:

• Opus, Neptuno och Novilheiro – alla efter Andradehingsten Firme, med mödrar från Veiga-linjen.
Opus räknas av många som den främsta tjurfäktningshästen någonsin och blev legendarisk när han reds av Don Alvaro Domecq, grundare av den Kungliga Spanska Ridskolan i Jerez.

• Andra kända namn är Principe, Martini och Firme (Andrade), samt Lidador, Sultão och Elmo (Veiga).

Stambok, registrering och avelsregler

Det finns bara cirka 2 000 aktiva lusitanoston i Europa. Stamboken har tre register: nyfödda, adulta och meriter. För registrering krävs att båda föräldrarna är inskrivna i vuxenregistret samt DNA-prov. Namngivning sker efter bokstavsordning per födelseår. Hingstar ska visas uppsuttet och vid hand, ston endast vid hand. Bedömning sker av APSL:s utsända domare. Den officiella rasstandarden för lusitanon finns att läsa i samband med informationen om avelsvärdering.

Lusitanons urhistoria – från grottmålningar till Eohippus

Lusitanon och PRE härstammar från den primitiva sorraiaponnyn som levde på Iberiska halvön redan 25 000 f.Kr. Grottmålningar från 30 000 f.Kr. visar hästar, och fynd av hästhår i rep tyder på en tidig hästkultur. Sorraian tros ha utvecklats ur korsningar mellan tarpan och przewalskis häst. Alla moderna hästar har sitt ursprung i Nordamerika med urhästen Eohippus, som levde där för 50 miljoner år sedan och senare migrerade till Asien och Europa.

Iberiska hästar i krig och ridsport

Enligt Ruy d’Andrade användes hästar i krig på Iberiska halvön redan 4000 f.Kr. Därefter följde keltiska och feniciska influenser. De kelt-iberiska hästarna blev kända för sin snabbhet och styrka – omnämnda av både Homeros och Xenofon. Romarna beundrade dem så mycket att de anpassade sin kavalleritaktik efter iberisk ridstil.

Berberhästen och den moriska ockupationens påverkan

När morerna invaderade halvön 711 e.Kr. tog de sannolikt med sig berberhästar. Sylvia Loch hävdar att berberhästen i själva verket härstammar från sorraiaponnyn – det vill säga den iberiska hästen är berberns förfader, inte tvärtom. Under den moriska ockupationen återintroducerades berberblod till den iberiska stammen, vilket var ömsesidigt gynnsamt.

Lusitanon i världen – från conquistadorer till klassisk ridkonst

Under de nästan 800 år som Spanien och Portugal låg i krig med morerna, anpassades hästkunnandet till krigets krav. Denna robusta krigshäst fördes till Amerika av conquistadorerna och påverkade ridkulturer som gauchos och cowboys. På 1600-talet blev lusitanon stjärna vid Europas ridakademier – ridning över marken och tjurfäktning var aristokratins nöjen.

Dagens lusitanoavel – tradition i modern tappning

I dagens Portugal är det fortfarande skickligheten i tjurfäktningsarenan som är viktigast i avelsurvalet. Det är denna strävan som bevarat karaktären hos den klassiska iberiska stridshästen – lusitanon.